I begynnelsen...

...var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Men nu är det 2007 och då får jag också skriva lite! Efter att ha skrattat hejdlöst åt Tommys blogg och fått höra Gros uppmanande beskrivning av hur hon föreställde sig att en hypotetisk blogg skriven av mig skulle se ut, har jag fallit till föga och sitter därför här och trycker på tangentbord. Kvarstår gör nu bara att se vad det blir av det hela. Framför allt hur många groupies jag kommer att få.

Citatet här ovan är alltså inledningen till Johannesevangeliet, enligt en något gammal och hederlig bibelöversättning. Just de här orden om Ordet var min konfirmandpräst, salig i åminnelse, oerhört förtjust i. Han var en sådan där präst som passar perfekt på mallen: Tjock och skäggig och med en röst som fick hela det lilla kapellet i Hornberga att vibrera, inte minst när han skrålade "Heeelig, heeelig, heeelig..." Vår undervisning var härligt traditionell. Till exempel konfirmerades tjejer och killar var för sig, och när någon sa något extra klokt belönades denne med en femkrona. Och så skulle man lära sig saker utantill...Det är snart sju år sen jag konfirmerades, men ännu minns jag en beskrivning av ordet "Gud" som prästen letat upp i en uppslagsbok och som lydde: "Verklighetens yttersta väsen, den gudomliga kraft som genomtränger och gestaltar världsalltet."

Ständigt detta JÄVLA yttersta väsen! Vi repeterade det framlänges och baklänges och inledde varje morgon med att upprepa eländet. På konfirmationsdagen skulle vi självklart inför de församlade föräldrarna läsa upp det med gemensam, monoton målbrottsstämma i bästa klostermunk-style. Alla de andra fick moppar och syntar, jag fick en servettring.

Jag har nog en lite annan uppfattning om hur inlärning bör gå till än vad min konfirmationspräst hade. Men nu, sju år senare, har jag tänkt efter vad de där orden vi fick nöta in faktiskt innebar..."Verklighetens yttersta väsen, den gudomliga kraft som genomtränger och gestaltar världsalltet." Ett väsen, en kraft, som finns bortom det vi kan förklara med vetenskap, biblar eller uppslagsverk, men som ändå är närvarande i allting runt omkring oss. Nog förstår jag varför min konfirmandpräst tyckte att de orden var värda att lära sig. Och nog tror jag på samma gud som han, även om våra åsikter rörande pedagogik går isär.